Det är en otroligt märklig känsla det här med att inte alls tro på det faktum att det förr eller senare kommer att komma en bebis till oss. Min kropp och knopp samarbetar inte riktigt skulle jag vilja påstå. Kroppen är tjock och jag har en hel del krämpor samt känner de både härliga och mindre härliga rörelserna från liten i magen. Psyket vill inte alls vara med på noterna. Jag har inte packat någon BB-väska, inte förberett något och tror liksom rent psykiskt inte på att det kommer att bli någon bebis, även om kroppen fysiskt talar om att det inte finns några tvivel.
Min egen teori kring det här handlar om att det för redan en månad sedan kändes som att jag varit gravid i mer än nio månader och att jag nu helt enkelt känner mig så överburen att jag inte längre tror att det blir något.
Jag vill få alla de där 'boa-känslorna' och fixa massor hemma. Jag skulle vilja att det alltid var fläckfritt här OM något skulle sätta igång, bara så att vi får komma hem till ett rent hem när vi fött. Men nä, inga såna känslor alls. Inte en tillstymmelse. Har under en veckas tid först träffat en 8 dagar gammal bebis och sedan en 2 månader gammal bebis. Vad tror ni jag känner? Ingenting. Nada. Noll. Jag ser helt enkelt inte framför mig att det där snart är jag. Mycket märkligt och också ganska obehagligt att känna så. 23 dagar till BF.