Kaos. Livet känns mer eller mindre som någon kaotisk virvelvind som varken vet ut eller in, upp eller ner. Jag upplever att hemmet förfaller, mitt psyke håller på gå sönder och att ordningen aldrig kommer återställas.
Inatt var en tung natt. Massvis med amning, långa vakna stunder, flertalet bajsblöjor och ett barn som krävde mycket närhet. Morgonen fortsatte likadant och när även storebror vaknade brast det för mig. Jag var, och är, helt slut. På grund av amning, närhet och barnens behov fick jag min frukost klockan halv ett. Vid det laget kändes det inte som jag längre kunde stå på benen. Lägg sedan till magkramper, huvudvärk och sömnbrist på att inte få i sig mat i rätt tid. Jag är en människa som inte fungerar utan mat och sömn så kombinationen blir helt fel.
Vid tvåtiden skulle vi möta barnens kusiner på stranden och när klockan var tio i två hade vi fortfarande inte åkt hemifrån (ca 30 minuter resväg). Precis innan vi ska åka får jag dessutom ett migränanfall som leder till att jag (mjölkmaskinen) och lilla C blir hemma. Han missnöjd och jag med migrän. Ett migränanfall på tunnelbanan och stranden är långt mer än jag klarar. Så mycket kaos och stress och dessutom med en son som gråter hela tiden :/ Idag är det survival-mode som gäller.
Livet som tvåbarnsmamma
KommenteraKaos. Livet känns mer eller mindre som någon kaotisk virvelvind som varken vet ut eller in, upp eller ner. Jag upplever att hemmet förfaller, mitt psyke håller på gå sönder och att ordningen aldrig kommer återställas.
Inatt var en tung natt. Massvis med amning, långa vakna stunder, flertalet bajsblöjor och ett barn som krävde mycket närhet. Morgonen fortsatte likadant och när även storebror vaknade brast det för mig. Jag var, och är, helt slut. På grund av amning, närhet och barnens behov fick jag min frukost klockan halv ett. Vid det laget kändes det inte som jag längre kunde stå på benen. Lägg sedan till magkramper, huvudvärk och sömnbrist på att inte få i sig mat i rätt tid. Jag är en människa som inte fungerar utan mat och sömn så kombinationen blir helt fel.
Vid tvåtiden skulle vi möta barnens kusiner på stranden och när klockan var tio i två hade vi fortfarande inte åkt hemifrån (ca 30 minuter resväg). Precis innan vi ska åka får jag dessutom ett migränanfall som leder till att jag (mjölkmaskinen) och lilla C blir hemma. Han missnöjd och jag med migrän. Ett migränanfall på tunnelbanan och stranden är långt mer än jag klarar. Så mycket kaos och stress och dessutom med en son som gråter hela tiden :/ Idag är det survival-mode som gäller.