Jotack, rubriken är ju förstås lite udda, men det är just vad dagen har handlat om till viss del - smärta och pasta. Min fruktansvärda tandvärk, som inte sitter i någon tand, är ännu värre idag än den var igår, så emellanåt har jag svårt att tänka på annat. Ärligt talat trodde jag kanske inte att jag tre veckor innan BF skulle känna den värsta smärtan i munnen, jag räknade med att den skulle komma i samband med värkarna. Idag har jag levt på Alvedon och beräknar att göra detsaama imorgon om det fortsätter, för på måndag åker jag till tandakuten om det fortsätter, såhär kan jag bara inte ha det. Så fort Alvedonen släpper är det ett mindre helvete, men när jag har den i systemet går smärtan att hantera och det går att äta saker utan att det gör svinont. En dag till med Alvedon sen hoppas jag att en tandläkare kan göra något åt det här så jag slipper smärtan.
 
 
 
Förutom att känna smärta har jag också gjort saker idag, varit på Smakfestival, träffat en vän och varit en sväng på en av mina favoritbutiker - Paradiset, som ligger inne i Stockholm City på Regeringsgatan om jag inte minns fel. Därifrån kom jag med tre nya sorters pasta som jag ser fram emot att testa. 

Nu har Alvedonens verkan helt släppt och jag kan inte längre koncentrera mig på att skriva, så det får bli mer en annan gång. Nytt Alvedon-intag nu så jag kan sova inatt. Ha det fint!

Smärta och pasta

Ätbart Kommentera
Jotack, rubriken är ju förstås lite udda, men det är just vad dagen har handlat om till viss del - smärta och pasta. Min fruktansvärda tandvärk, som inte sitter i någon tand, är ännu värre idag än den var igår, så emellanåt har jag svårt att tänka på annat. Ärligt talat trodde jag kanske inte att jag tre veckor innan BF skulle känna den värsta smärtan i munnen, jag räknade med att den skulle komma i samband med värkarna. Idag har jag levt på Alvedon och beräknar att göra detsaama imorgon om det fortsätter, för på måndag åker jag till tandakuten om det fortsätter, såhär kan jag bara inte ha det. Så fort Alvedonen släpper är det ett mindre helvete, men när jag har den i systemet går smärtan att hantera och det går att äta saker utan att det gör svinont. En dag till med Alvedon sen hoppas jag att en tandläkare kan göra något åt det här så jag slipper smärtan.
 
 
 
Förutom att känna smärta har jag också gjort saker idag, varit på Smakfestival, träffat en vän och varit en sväng på en av mina favoritbutiker - Paradiset, som ligger inne i Stockholm City på Regeringsgatan om jag inte minns fel. Därifrån kom jag med tre nya sorters pasta som jag ser fram emot att testa. 

Nu har Alvedonens verkan helt släppt och jag kan inte längre koncentrera mig på att skriva, så det får bli mer en annan gång. Nytt Alvedon-intag nu så jag kan sova inatt. Ha det fint!
Igår började jag känna lite molande värk längst bak i munnen i höjd med min icke-uppväxta visdomstand, det är något jag upplevt förut så jag viftade bort det. Imorse när jag vaknade var det ytterligare lite värre och jag började på allvar fundera på akut tandvård. Googlingar och folk på nätet skrämde upp mig rejält, som vanligt. När jag äntligen fick tag på någon hos tandakuten fick jag istället ett väldigt lugnande svar och kände att det inte skulle vara särskilt problematiskt att stanna hemma och läsa av läget några dagar. Så nu är jag hemma och hoppas att det vänder med lite oil-pulling, extra tandborstning efter varje måltid osv. Dock har heeeela min förmiddag gått åt till att hitta tandläkare när tanken var att den skulle vara lugn och skön utan några som helst stressmoment. 
 
 
Mannen tog med sonen imorse och lämnade honom hos farmor och farfar vilket gjorde att jag fick sovmorgon, helt fantastisk på alla sätt! Därefter stekte jag lite bananpannkakor, skar upp kiwi och vattenmelon och satt med mitt vattenglas och mitt te och njöt, men med värk. Kände lite oroande tankar kring munnen och började googla, så istället för att spendera hela förmiddagen med att sy, som jag tänkt, googlade jag tandproblem. 

Nu är klockan lunch och jag tänker åtminstone sy ett plagg idag innan det bär av till svärföräldrarna för att hämta sonen. Jag tänker inte låta den här morgonen påverka hela dagen. Håll tummarna att jag hinner få iaf nååågot gjort.

Tanken var en lugn dag...

Kommentera
Igår började jag känna lite molande värk längst bak i munnen i höjd med min icke-uppväxta visdomstand, det är något jag upplevt förut så jag viftade bort det. Imorse när jag vaknade var det ytterligare lite värre och jag började på allvar fundera på akut tandvård. Googlingar och folk på nätet skrämde upp mig rejält, som vanligt. När jag äntligen fick tag på någon hos tandakuten fick jag istället ett väldigt lugnande svar och kände att det inte skulle vara särskilt problematiskt att stanna hemma och läsa av läget några dagar. Så nu är jag hemma och hoppas att det vänder med lite oil-pulling, extra tandborstning efter varje måltid osv. Dock har heeeela min förmiddag gått åt till att hitta tandläkare när tanken var att den skulle vara lugn och skön utan några som helst stressmoment. 
 
 
Mannen tog med sonen imorse och lämnade honom hos farmor och farfar vilket gjorde att jag fick sovmorgon, helt fantastisk på alla sätt! Därefter stekte jag lite bananpannkakor, skar upp kiwi och vattenmelon och satt med mitt vattenglas och mitt te och njöt, men med värk. Kände lite oroande tankar kring munnen och började googla, så istället för att spendera hela förmiddagen med att sy, som jag tänkt, googlade jag tandproblem. 

Nu är klockan lunch och jag tänker åtminstone sy ett plagg idag innan det bär av till svärföräldrarna för att hämta sonen. Jag tänker inte låta den här morgonen påverka hela dagen. Håll tummarna att jag hinner få iaf nååågot gjort.
Igår kände jag att det var dags att ta nästa steg i förberedelserna kring bebis, nämligen att köpa blöjor. Sagt och gjort, nu väntar små miniblöjor på en liten miniperson. Nu är det bara den här mamman som ska känna att hon är redo och tror på att det faktiskt kommer en bebis.



Det är en otroligt märklig känsla det här med att inte alls tro på det faktum att det förr eller senare kommer att komma en bebis till oss. Min kropp och knopp samarbetar inte riktigt skulle jag vilja påstå. Kroppen är tjock och jag har en hel del krämpor samt känner de både härliga och mindre härliga rörelserna från liten i magen. Psyket vill inte alls vara med på noterna. Jag har inte packat någon BB-väska, inte förberett något och tror liksom rent psykiskt inte på att det kommer att bli någon bebis, även om kroppen fysiskt talar om att det inte finns några tvivel. 

Min egen teori kring det här handlar om att det för redan en månad sedan kändes som att jag varit gravid i mer än nio månader och att jag nu helt enkelt känner mig så överburen att jag inte längre tror att det blir något. 

Jag vill få alla de där 'boa-känslorna' och fixa massor hemma. Jag skulle vilja att det alltid var fläckfritt här OM något skulle sätta igång, bara så att vi får komma hem till ett rent hem när vi fött. Men nä, inga såna känslor alls. Inte en tillstymmelse. Har under en veckas tid först träffat en 8 dagar gammal bebis och sedan en 2 månader gammal bebis. Vad tror ni jag känner? Ingenting. Nada. Noll. Jag ser helt enkelt inte framför mig att det där snart är jag. Mycket märkligt och också ganska obehagligt att känna så. 23 dagar till BF. 

Dina första blöjor väntar på dig

Kommentera
Igår kände jag att det var dags att ta nästa steg i förberedelserna kring bebis, nämligen att köpa blöjor. Sagt och gjort, nu väntar små miniblöjor på en liten miniperson. Nu är det bara den här mamman som ska känna att hon är redo och tror på att det faktiskt kommer en bebis.



Det är en otroligt märklig känsla det här med att inte alls tro på det faktum att det förr eller senare kommer att komma en bebis till oss. Min kropp och knopp samarbetar inte riktigt skulle jag vilja påstå. Kroppen är tjock och jag har en hel del krämpor samt känner de både härliga och mindre härliga rörelserna från liten i magen. Psyket vill inte alls vara med på noterna. Jag har inte packat någon BB-väska, inte förberett något och tror liksom rent psykiskt inte på att det kommer att bli någon bebis, även om kroppen fysiskt talar om att det inte finns några tvivel. 

Min egen teori kring det här handlar om att det för redan en månad sedan kändes som att jag varit gravid i mer än nio månader och att jag nu helt enkelt känner mig så överburen att jag inte längre tror att det blir något. 

Jag vill få alla de där 'boa-känslorna' och fixa massor hemma. Jag skulle vilja att det alltid var fläckfritt här OM något skulle sätta igång, bara så att vi får komma hem till ett rent hem när vi fött. Men nä, inga såna känslor alls. Inte en tillstymmelse. Har under en veckas tid först träffat en 8 dagar gammal bebis och sedan en 2 månader gammal bebis. Vad tror ni jag känner? Ingenting. Nada. Noll. Jag ser helt enkelt inte framför mig att det där snart är jag. Mycket märkligt och också ganska obehagligt att känna så. 23 dagar till BF.