Det är inte helt lätt att få till det här med mat, amning och rörelse när man har en bebis som är strax över två veckor och man samtidigt kämpar med att lära sig läsa alla signaler och lära känna det lilla livet. Turligt nog väljer han att somna då och då så att jag själv kan fylla på med välbehövlig energi. 
 
Imorse kände jag mig minst sagt trött på havregrynsgröten jag ätit nästan varje dag och gjorde en liten omelett och en mumsig smoothie på mango, blåbär, banan, havregryn och grädde. Protein, vitaminer och kolhydrater. Självklart ett glas med iskallt vatten för att börja dagen också. Om det är någonting jag utan tvekan behöver bli bättre på så är det att dricka vatten. Med tanke på hur mycket en liten bebis ammar hela tiden så behöver jag ju kompensera för det på något sätt. Att dricka vatten och äta bra är två sätt. Att sova är ett annat, även om den biten är svårare att få till. 
 
Min tanke är att jag framöver ska fokusera ytterligare på bra kost, vätskebalans och rörelse. Hittills har jag haft problem att röra mig normalt och kände därför att jag ville jubla för två dagar sedan när jag klarade av att gå en långsam 30-minuterspromenad. Min dagliga träning är Mammamage-träningen som jag får via Mammamage-appen, den är viktigast av allt för mig. Den här gången kommer jag på inget sätt att slarva med inre coremuskulatur och bäckenbotten, det kommer före allt annat. När kroppen börjar fungera som den ska igen kommer jag att försöka få igång lite längre promenader, men det är ingen hög prioritet för min del i nuläget. 
Även min bröstrygg behöver tränas ordentligt då den lider av att amma mycket och sitta mycket framåtlutad, så jag har börjat jakten på bra övningar till även detta område. Förvisso kommer mitt arbete med den inre coremuskulaturen göra mycket för att stärka hela min rygg och hållning, men bröstryggen behöver ändå lite extra jobb.
 
Ett steg i taget och ingen panik. Jag vill bli starkare och komma i form, men ser ingen anledning att stressa. Jag har ingen vikt att bli av med då den försvann efter en vecka. Dagen efter hemgången från BB hade 6 kilo försvunnit och efter en vecka hade alla mina sammanlagda 10 kilo försvunnit från kroppen. Nej, jag har inga knep, min kropp har fått sköta sig själv. Jag har ätit bra, ammat och druckit vatten. Inga försök till viktnedgång, inga försök att äta mindre och framförallt ingen stress över viktnedgång. Låt det ta sin tid och tänk på att vi alla är olika och helt unika.  
 
 

Frukost som mamma

Kommentera
Det är inte helt lätt att få till det här med mat, amning och rörelse när man har en bebis som är strax över två veckor och man samtidigt kämpar med att lära sig läsa alla signaler och lära känna det lilla livet. Turligt nog väljer han att somna då och då så att jag själv kan fylla på med välbehövlig energi. 
 
Imorse kände jag mig minst sagt trött på havregrynsgröten jag ätit nästan varje dag och gjorde en liten omelett och en mumsig smoothie på mango, blåbär, banan, havregryn och grädde. Protein, vitaminer och kolhydrater. Självklart ett glas med iskallt vatten för att börja dagen också. Om det är någonting jag utan tvekan behöver bli bättre på så är det att dricka vatten. Med tanke på hur mycket en liten bebis ammar hela tiden så behöver jag ju kompensera för det på något sätt. Att dricka vatten och äta bra är två sätt. Att sova är ett annat, även om den biten är svårare att få till. 
 
Min tanke är att jag framöver ska fokusera ytterligare på bra kost, vätskebalans och rörelse. Hittills har jag haft problem att röra mig normalt och kände därför att jag ville jubla för två dagar sedan när jag klarade av att gå en långsam 30-minuterspromenad. Min dagliga träning är Mammamage-träningen som jag får via Mammamage-appen, den är viktigast av allt för mig. Den här gången kommer jag på inget sätt att slarva med inre coremuskulatur och bäckenbotten, det kommer före allt annat. När kroppen börjar fungera som den ska igen kommer jag att försöka få igång lite längre promenader, men det är ingen hög prioritet för min del i nuläget. 
Även min bröstrygg behöver tränas ordentligt då den lider av att amma mycket och sitta mycket framåtlutad, så jag har börjat jakten på bra övningar till även detta område. Förvisso kommer mitt arbete med den inre coremuskulaturen göra mycket för att stärka hela min rygg och hållning, men bröstryggen behöver ändå lite extra jobb.
 
Ett steg i taget och ingen panik. Jag vill bli starkare och komma i form, men ser ingen anledning att stressa. Jag har ingen vikt att bli av med då den försvann efter en vecka. Dagen efter hemgången från BB hade 6 kilo försvunnit och efter en vecka hade alla mina sammanlagda 10 kilo försvunnit från kroppen. Nej, jag har inga knep, min kropp har fått sköta sig själv. Jag har ätit bra, ammat och druckit vatten. Inga försök till viktnedgång, inga försök att äta mindre och framförallt ingen stress över viktnedgång. Låt det ta sin tid och tänk på att vi alla är olika och helt unika.  
 
 
 
Välkommen till världen lilla C. Fem dagar före beräknad dag föddes du, och din mamma kunde inte vara mer glad för det! Sista tiden som gravid var otroligt kämpig och glädjen var mycket stor när du bestämde dig för att det var dags att titta ut i vår stora värld. Storebror var hos farmor och farfar och pappa var på jobbet medan jag själv låg i soffan och tittade på Malou som precis hade börjat. Plötsligt knäppte någonting till och kändes lite märkligt inuti mig. Jag ställde mig upp och märkte hur trosorna fylldes med vatten. Vattnet hade gått! Jag hade på känn att det skulle gå ganska fort när vattnet väl gått så jag ringde förlossningen och berättade att jag tänkte komma in. När de tvekade på att släppa in mig insåg jag att det var i stort sett fullt, vilket de kunde bekräfta. Dock lät de mig "komma in på koll". Jag slängde mig in i duschen eftersom värkarna efter bara fem minuter blivit otroligt intensiva. Min man fick ringa taxi till oss båda eftersom jag vid det här laget (ca 15 minuter efter vattenavgång) hade så onda, långa och täta värkar att jag inte kunde prata. 2 värkar per 6 minuter som alla var strax över en minut långa. Intensiteten hann öka ytterligare under taxifärden. Väl på plats på förlossningen klockan 11 hade jag så ont att jag grät och inte kunde stå upp. Lätt panik. De bedömde att jag inte ens behövde komma in på undersökning utan skickade mig genast till en förlossningssal. 11.10 var jag öppen blott 4 cm. 12.51 var vårt lilla mirakel ute efter 7 minuter av krystvärkar. För mig blev detta ett oerhört snabbt förlopp, speciellt i jämförelse med första sonen där själva krystvärkarna varade i 55 minuter. Den här förlossningen gick mer än dubbelt så snabbt som med vår son. 
 
Nu ska vi njuta av att lukta och gosa med en bebis och lära känna vår lilla familj. Idag är han 17 dagar gammal.

Ett nytt liv

Kommentera
 
Välkommen till världen lilla C. Fem dagar före beräknad dag föddes du, och din mamma kunde inte vara mer glad för det! Sista tiden som gravid var otroligt kämpig och glädjen var mycket stor när du bestämde dig för att det var dags att titta ut i vår stora värld. Storebror var hos farmor och farfar och pappa var på jobbet medan jag själv låg i soffan och tittade på Malou som precis hade börjat. Plötsligt knäppte någonting till och kändes lite märkligt inuti mig. Jag ställde mig upp och märkte hur trosorna fylldes med vatten. Vattnet hade gått! Jag hade på känn att det skulle gå ganska fort när vattnet väl gått så jag ringde förlossningen och berättade att jag tänkte komma in. När de tvekade på att släppa in mig insåg jag att det var i stort sett fullt, vilket de kunde bekräfta. Dock lät de mig "komma in på koll". Jag slängde mig in i duschen eftersom värkarna efter bara fem minuter blivit otroligt intensiva. Min man fick ringa taxi till oss båda eftersom jag vid det här laget (ca 15 minuter efter vattenavgång) hade så onda, långa och täta värkar att jag inte kunde prata. 2 värkar per 6 minuter som alla var strax över en minut långa. Intensiteten hann öka ytterligare under taxifärden. Väl på plats på förlossningen klockan 11 hade jag så ont att jag grät och inte kunde stå upp. Lätt panik. De bedömde att jag inte ens behövde komma in på undersökning utan skickade mig genast till en förlossningssal. 11.10 var jag öppen blott 4 cm. 12.51 var vårt lilla mirakel ute efter 7 minuter av krystvärkar. För mig blev detta ett oerhört snabbt förlopp, speciellt i jämförelse med första sonen där själva krystvärkarna varade i 55 minuter. Den här förlossningen gick mer än dubbelt så snabbt som med vår son. 
 
Nu ska vi njuta av att lukta och gosa med en bebis och lära känna vår lilla familj. Idag är han 17 dagar gammal.
 
Juni är här, vilket med relativt stor sannolikhet betyder att bebisens födelsemånad är här. Jag är beräknad 18 juni och i Stockholm är det normalt sett så att man sätts igång på BF +14, vilket skulle innebära runt 2-3 juli, vilket iofs är en ny månad, men vi hoppas att det inte ska behöva gå så långt. Men vem vet, inte jag iaf. 

Igår kväll sydde jag en liten sommardress för att bebisen ska få lite somrig klädsel också, jag räknar nämligen med några fler sommardagar likt de vi haft. Oturligt nog har sonen åkt på magsjuka och feber nu till den värsta värmeböljan och det är omöjligt att få honom att ens vilja vara ute på balkongen, så därmed får jag också vara inomhus. Har jag tur hinner jag med en promenad ikväll när mannen kommit hem och kanske kanske lite sol imorgon när mannen vabbar halvdag eftersom jag själv måste till tandläkaren och följa upp min inflammation som fortfarande inte är bra. Just nu lutar det åt en operation för att få ut visdomstanden, och den måste ju isåfall ske rätt omgående med tanke på den överhängande risken att föda. Första barnet kom runt BF, så än är det högst troligt ingen fara alls, men det känns ändå otroligt olägligt att det här skulle ske just nu när allt är spännande nog som det är. 
 
Jag är så glad att vi är inne i juni och ett steg närmre att få träffa vår lille bebis/lillasyskonet, vi längtar allihop! 

Bebisens månad?

Sömnad Kommentera
 
Juni är här, vilket med relativt stor sannolikhet betyder att bebisens födelsemånad är här. Jag är beräknad 18 juni och i Stockholm är det normalt sett så att man sätts igång på BF +14, vilket skulle innebära runt 2-3 juli, vilket iofs är en ny månad, men vi hoppas att det inte ska behöva gå så långt. Men vem vet, inte jag iaf. 

Igår kväll sydde jag en liten sommardress för att bebisen ska få lite somrig klädsel också, jag räknar nämligen med några fler sommardagar likt de vi haft. Oturligt nog har sonen åkt på magsjuka och feber nu till den värsta värmeböljan och det är omöjligt att få honom att ens vilja vara ute på balkongen, så därmed får jag också vara inomhus. Har jag tur hinner jag med en promenad ikväll när mannen kommit hem och kanske kanske lite sol imorgon när mannen vabbar halvdag eftersom jag själv måste till tandläkaren och följa upp min inflammation som fortfarande inte är bra. Just nu lutar det åt en operation för att få ut visdomstanden, och den måste ju isåfall ske rätt omgående med tanke på den överhängande risken att föda. Första barnet kom runt BF, så än är det högst troligt ingen fara alls, men det känns ändå otroligt olägligt att det här skulle ske just nu när allt är spännande nog som det är. 
 
Jag är så glad att vi är inne i juni och ett steg närmre att få träffa vår lille bebis/lillasyskonet, vi längtar allihop!